Min höftledsoperation – 19 veckors dagbok
Välkommen till DEL 3 i min miniserie om artros och min höftledsoperation. Här beskriver jag tiden efter operation vecka för vecka i 19 veckor, alltså nästan 5 månader. Jag delar med mig av min berättelse eftersom jag själv hade väldigt många frågor och funderingar inför min höftledsoperation. Hur skulle det bli… skulle jag verkligen operera mig.. vad kunde jag vänta mig för resultat osv. Hur själva operationen gick till läser du om i DEL 2 och vill du veta mer om vad artros är, och hur du vet när det är dags att operera dig läser du mer om det i DEL 1. Här kommer min story.
Vecka 1 – sover och äter
Jag opereras på måndagen den 4 juni 2018 på Lindesbergs lasarett. Jag är kvar på sjukhuset i två nätter och åker hem på onsdag em. Min man kommer och hämtar mig och jag går genom sjukhuset och till bilen med min rollator. Restriktionerna är att inte böja mer än 90 grader i höften. Lite krångligt att ta sig i och ur bilen som är ganska låg men det går jättebra, jag sitter på den högsta kildynan. Skönt att komma hem! Vi har en superskön Carpe diem säng som är väldigt hög så inga problem med att ta sig i och ur den. Duschar och det funkar utan problem. Operationssåret har ett förband som är vattentätt, så det är bara att duscha som vanligt. Jag är jättetrött och sover mest hela första veckan. Och äter. Har väldigt bra aptit.
Det är särskilt bra att få i sig mycket protein – behövs för benläkningen, det går nämligen åt mer protein för att t.ex. läka ett benbrott. Så ett tips är att öka på lite extra med t.ex. proteindryck.
Kim Kardashian rumpa….
Jag har inte så ont som jag trodde att jag skulle ha men går ju på morfin och alvedon iofs. Det som känns mest de första dagarna är ett knytnävsstort område i skinkan på den opererade sidan. Vid operation delar man rumpmuskeln och vidgar den rejält för att komma åt. Jag antar att det är det som känns. Det är svårt att sitta eftersom det gör ont och den vänstra skinkan är väldigt svullen. Kim Kardashian rumpa fast bara på ena sidan ha ha.
Sjukgymnastik och morfin
Gör mitt sjukgymnastik program liggande och försöker trampa med fötterna så ofta jag kan. Äter blodförtunnande, alvedon och långtidsverkande morfin. Jag har fått korttidsverkande morfin utskrivet men det använde jag aldrig, varken på sjukhuset eller hemma. Sover på rygg. Älsklingen kommer hem med lunchlådor och så äter vi tillsammans, skönt och bra att slippa fixa och tänka på mat. Har du ingen som kommer med matlådor så är tipset att handla och förbereda mat innan din operation.
Vecka 2 – promenerar
Påminner mycket om vecka 1 dvs mycket sömn och mat. Men jag börjar redan bli lite rörligare och i slutet av veckan är jag ute och går flera kortare promenader med min rollator. Jag går med den eftersom det känns stadigare och jag kan ”gå på” lite mer. Jag använde bara rollatorn de första 2 veckorna, den är absolut inget måste. Sover på dagen en stund varje dag. Lite svårt med nattsömnen eftersom jag är rädd att vända mig så höften hamnar över 90 grader. Har en kudde mellan benen. Sover på rygg och på icke opererade sidan.
Ett tips till kryckorna är att linda dem med typ diskställsunderlägg och tennistejp. På sjukhuset finns fyrkantiga tvättlappar, ”låna” ett par sådana, de är perfekta. Det blir mycket skönare att hålla i kryckorna och du slipper valkar i händerna. (På bilden nedan är lindningen ganska sliten och har glidit iväg lite…jag har använt kryckorna mycket)
Vecka 3 – borttagning av stygn, sjukgymnastik och midsommar
Tar bort stygnen på vårdcentralen (görs efter 14 dgr) Jag är sydd och har inte agraffer eftersom jag har nickel (och någon mer) allergi. Det är tydligen lite svårt att få bort stygnen eftersom det är så hårt sytt. Får ett nytt liknande bandage som man kan duscha med.
Går med kryckorna. Använder dem mest för balans och för att inte felbelasta eller halta. Är noga med att inte hänga på dem. Alltså – det här med att jag kan räta upp mig igen!!! Yippie..Nu börjar jag känna mig som mig igen. En hel del av ens person sitter i hållningen och jag har inte känt igen mig själv i den ankställning jag haft de senaste åren pga att jag inte kunnat räta ut höften helt. Gör sjukgymnastiken stående. Träffar en sjukgymnast på VC som kollar att allt funkar enligt plan och det gör det. Hon kollar att jag kan böja benet i 90 grader. Trappar ner på alvedonet till 3 tabletter/dag. Slutar med morfinet. Trappar först ner till en tablett/dag i 2 dagar. Sover och vilar fortfarande ganska mycket.
Midsommarafton
Midsommarafton, vi är bortbjudna men jag känner att jag inte riktigt orkar. Ett helt kompisgäng kommer istället förbi oss på en drink, jag gör 2 liter frozen strawberry daiquiri. Jättekul! Men efter att ha minglat någon timme eller så är mitt ben ganska svullet och det blir högläge ett tag. 
Vecka 4 – tränar med gummiband och hantlar & dricker vin
Jag går med 1 krycka inne. Går ca 2-3 km ute varje dag 1-2 ggr om dagen med båda kryckorna och tänker på att gå mer aktivt och skjuta ifrån med vänster fot och ta ut stegen, och inte halta. De här kildynorna är förresten stenhårda! Och inte sköna att sitta på. Börjar träna armar och core med gummiband och hantlar och TRX band. Även om du inte kan träna ben och rumpa så går det bra att träna framförallt armar och axlar, och core så gott det går. Tar bort bandaget på såret, det ser bra ut men en liten bit är öppet jag tvättar med klorhexedin och tejpar över den biten. Slutar med Alvedon.
Dricker ett glas vin efter att ha kollat om det är OK med blodförtunnande. Så länge jag inte blir full och ramlar omkull och slår mig blodig så är det ingen fara tydligen, ha ha. Det var inte min plan… Läs mer här https://www.blodproppsskolan.se/blodfortunnande-mediciner/vardagstips
Lagom är bäst
Som alltid gäller att lagom är en bra riktlinje. Första utflykten. Mannen och jag åker till ett köpcenter och shoppar lite. Jag går med rollatorn, mest för att få med mig telefon, plånbok, shoppingkassar mm. Och för att kunna sätta mig på den om jag behöver. Vi är där i kanske 2 timmar, funkar jättebra. Sover nu även lite på opade sidan. Har testat att ligga på mage, inga problem. Har vid ett par tillfällen böjt över de 90 graderna, men tror det är OK så länge det är raka böjningar eller utåt. Att korsa och böja (inåt) över 90 är inget jag vill testa än. Protesen behöver läka fast ordentligt och jag behöver stärka muskler, senor och ligament – så allt hålls på plats. De var ju inte särskilt starka redan innan op.
Det gäller att hitta rätt nivå på träningen för just dig. Gör du för mycket får du ont och läkningen tar längre tid. Gör du för lite blir du stel och det tar längre tid att komma tillbaka.
Håriga ben…
”Tvingar” min man att hjälpa mig med epilering av mitt vänstra ben. Lite läskigt… Man får inte raka sig en vecka före op pga risken för skärsår, så jag är ganska luden… Jag torrborstar också mina ben som ser väldigt trista ut, använder en borste med långt skaft. Får hjälp att smörja in underbenen sen…
Vecka 5 – tjejträff
I början av veckan kommer ett gäng med bästa tjejkompisarna och hälsar på med tapas och bubbel. Så kul! Och nu är jag tillräckligt ”med i matchen” för att orka umgås med dem en hel eftermiddag och kväll också. Jag kan gå utan kryckor. Gör sjukgymnastiken nästan utan att hålla i mig och tar i lite mer i övningarna. Slutar äta blodförtunnande tabletter. Promenerar som i vecka 4 ca 2-3 km 1-2 ggr/dag. Försöker gå mer och mer aktivt och är noga med att foten pekar rakt fram och att jag sträcker på mig och inte haltar.
Jag är så nöjd med att jag gjort den här operationen och jag går redan bättre än vad jag gjorde före min höftledsoperation. Nu börjar jag längta efter att cykla mm. Vill träna magen liggande men golvet kommer jag inte ner till så jag kör lite ”död insekt” (magövning) på köksbordet. (se nedan, obs gammal bild) Lite svårt att hålla upp vänster ben, så jag tar det lite lugnt. Här kan du se övningen. Kan också konstatera att jag gått upp i vikt ca 3 kg mot min normalvikt. Undrar hur tung protesen är… ha ha. Om jag kan skylla på den.
Vecka 6 – åker till gymet
Ibland glömmer jag kryckan när jag går iväg, tar det som ett tecken på att jag rehabat bra…. Åker till gymmet för första gången. Kör de övningar jag brukar göra hemma men testar även lite maskiner mm. Det mesta funkar inte riktigt än. Men statisk ryggträning på lutande bänk (utan vikt men med armarna rakt fram) går bra och är bra träning för nedre delen av ryggen och lite rumpa. Testar stående latsdrag men det funkar inget vidare för mig. Kör lite TRX band och fria vikter istället.
Skulle vilja ligga ner och sola men fattar inte hur jag ska komma ner och upp på solsängen utan att ”förböja” mig. Är ganska pigg men fortfarande inte riktigt som vanligt tycker jag.
Vecka 7 – besök hos sjukgymnast
Besök hos Peter, min sjukgymnast. Hoppas på att få börja med cykling och fler coreövningar. Men tyvärr är det cykling ute först ca vecka 12 eller så, och träningscykel vecka 8 -10 som gäller. De coreövningar med hantlar som jag gör på eget initiativ är jättebra. Jag får kompletterande övningar för lår och rumpa på vänster sida. Ska ligga på rygg och göra höftlyft med en boll mellan knäna som jag trycker knäna mot, sen lyfta vänster ben = lårmuskel, och höger ben = rumpa. Jag har typ ingen kontakt med mina rumpmuskler på vänster sida och får då hjälpa till genom att hålla upp mig själv med händerna.
Peter kollar också på såret som ser bra ut. Det är extra viktigt att vara försiktig nu när det är sommar och varmt, infektion vill jag inte ha.
Jag får ett litet bakslag med stelhet och ont på utsida lår. Jag tror att det beror på att jag i söndags gick lite fortare och längre än jag brukar. Hemläxan blir att gå lagom långt, och lagom fort med lagom stora steg. Koncentrera mig mer på kvalitet helt enkelt. Läkningen går inte snabbare för att man försöker forcera den…
Jag går med en krycka eller ingen krycka hemma. Men jag linkar/haltar fortfarande. Och extra mycket om jag inte är fokuserad på att gå normalt.
Vecka 8 – vi åker till Gotland
Resten av familjen har semester och jag, min man, yngsta dotter med pojkvän åker till Gotland i slutet av veckan. Ca 3 timmars bilresa och färjan från Nynäshamn tar väl 4,5 timmar. Det går bra i alla fall, jag kan sitta med benet upp mot en pelare på båten. Går på toa utan förhöjning för första gången tror jag… inga problem. Gillar du Gotland läs mer här.
Vi bor hos min mamma och hennes sambo som har en stuga på Gotland, inga problem alls med varken trappor, säng, toa, dusch eller så… Vi åker och badar i Katthammarsvik på lördagen, jag sitter i en brassestol, det funkar utmärkt med lite lätt assistans för att komma i och ur den. Helt ner på marken har jag inte tagit mig än.
Vecka 9 – går utan kryckor hela tiden
Såret är helt läkt och jag badar i pool och i havet. Bor på hotell och går runt i Visby. Slarvar lite med rehabövningarna… Nu går jag helt utan kryckor hela tiden.
Sista dagen på Gotland åker vi till Sudersand på Fårö, nu badar jag i havet SÅ skönt – Det är 26 grader i vattnet!! Det blåser ganska friskt så jag vågar inte gå för långt ut, doppar mig utan att göra några simförsök. Det får vänta lite till. Sitter på min handduk i sanden i en sluttning, det går jättebra bara jag får lite hjälp att komma upp och ner.
Återbesök hos min sjukgymnast: yippie äntligen får jag cykla! Men med hög sadel och högt styre och nästan inget motstånd. Det känns lite i ljumsken när jag testar och jag får koncentrera mig på att hålla benet rakt, det känns lite ostabilt. Så trodde jag inte att det skulle vara, jag som cyklat så mycket, och ledde ett tufft spinningpass bara en vecka innan operation. Jag får också gå på gåband och köra crosstrainer. Sen får jag en del stående övningar för core, balans och styrka runt höften. Ryggträningen på brädan är ok och stakmaskinen kan jag köra. Jag provar också maskinen där man sitter ned och pressar benen utåt, styrka insida lår. Men den funkar inte alls för mig, det gör ont i hela höftpartiet med detsamma, så den hoppar jag över.
Vecka 10 – cyklar ute, förlängd sjukskrivning
Går en promenad varje dag på ca 3-4 km, alltså lite längre än tidigare men framförallt med något större steg. Upptäcker att jag får träningsvärk i höger skinka, det är ju vänster som är opererad och ska jobba… Nu får jag fokusera på att driva och belasta vänster ben ordentligt när jag går och inte bar ”peta” med det.
Cyklar ute för första gången, yippee! Jag har inte en traditionell damcykel utan en citybike som vi sätter upp styret så högt det går på. Jag lägger också på aningen mer belastning på spinningcykeln men det straffade sig efteråt med stelhet och ont i benet, trots att jag bara körde ca 15 min. Skynda långsamt var det ja…
Får på mig strumporna själv för det mesta. När det gäller rörligheten så har jag varken utmanat eller tränat den utan försiktigt försökt göra saker ”som vanligt”.
Jag är stel och har ont i knät på samma sida som det opererade benet. Pratar med min granne som gjort samma operation någon månad före mig och hon upplever samma sak. Beror väl på att man inte böjer knät naturligt just nu, och att det finns en del vatten kvar i benet fortfarande.
Min sjukskriven förlängs med en månad efter att jag bett om det. Det var inga problem, jag tog kontakt via mina vårdkontakter och min läkare förlängde sjukskrivningen. Försäkringskassan ringer upp och kollar läget, jag laddar för ”försvar” men det behövs inte. De vill bara veta hur planen ser ut efter förlängningen. Planen är att ta 1 veckas semester och räknar sen med att återgå på 100%.
Vecka 11 – Kör bil och går i högklackat
Testar att köra bil och det går jättebra. Jag hade säkert kunna köra tidigare men har inte haft någon större anledning att testa förrän nu. Vi har en ganska låg bil (Audi) med manuell växellåda. Innan operationen fick jag hjälpa till och lyfta benet ibland när jag körde, och jag fick ofta koppla ur helt vid rödljusen, eftersom jag inte orkade hålla kopplingen nere någon längre tid.
Besök hos sjukgymnasten igen. Han tycker att rehaben går superbra (och jag med såklart) Jag får nya och lite tuffare övningar. Övningar som många får mycket senare i rehaben men det funkar bra för mig, har ju hållit igång med övningar för överkropp och core hela tiden. Nu blir det benpress (i maskin), marklyft eller kronlyft kallas det när man lyfter från lägsta hållaren på ställningen. Utfallssteg med skivstång (10 kg) – den är tuff.. och bålrotation och ”hands up” med viktplatta (10 kg). Känns bra..
Vi åker till Stockholm fre-sön och jag har högklackat för första gången! Eller kilklack rättare sagt. Ca 8 cm höga. Går utmärkt att gå med men jag har med mig mina platta sandaler i handväskan OM jag skulle bli för trött. Lyckas trampa snett med höger foten och vinglar till (Opererat vänster höft) blir lite rädd och funderar på hur det hade gått om det varit vänster fot. Struntar i kudden mellan knäna som jag sovit med. Inga problem, hade säkert kunnat ta bort den tidigare men det har inte känts särskilt nödvändigt.
Vecka 12 – ryggskott!
måndag morgon och besök hos sjukgymnasten på Lindesbergs lasarett där jag opererade mig. Nu kommer första riktiga bakslaget. Jag kliver ur sängen, hostar lite, och sträcker mig i ryggen. Alltså ingen särskilt dramatisk händelse men nu har jag jätteont i ryggen är stel och rör mig som en 90-åring. En olycka kommer som bekant sällan ensam. I helgen fick jag ont i halsen och feber. I fredags när jag rehabtränade blev jag tvungen att lyfta ner en 20 kgs stång från en vertikal upphängning, det var jobbigare än jag trodde och min småtrasiga vänstra axel har inte varit glad sedan dess. Lite synd om mig just nu alltså. Hoppas ryggvärken går över snabbt så jag kan röra mig igen! Vill promenera och styrketräna… Tur att jag är förlängt sjukskriven iaf.
Lika långa ben…
Sjukgymnasten tycker iaf allt ser bra ut och kollar att mina ben är lika långa vilka de verkar vara och att jag har ett OK rörelseomfång. Jag frågar mycket om luxering, vill ju veta hur stor risken är för att höften kan hoppa ur led och vilka rörelser jag ska undvika. Men förstår snart att det inte finns svar på det, det är så olika för olika personer. Inte sitta på huk, inte sitta på knä med rumpan på underbenen, inte dra knät så högt att det är mot bröstet. Stor försiktighet vid inåtrotation särskilt.
Jag tänker att för många äldre är det kanske inte något problem eftersom man blir stelare och stelare, men för mig som fortfarande är ganska rörlig känns det jobbigt att höften kan luxera om jag har otur. Jag har ju lite svårt med begränsningar…
Ryggskott från helvetet
Senare på måndagen så inser jag att sträckningen är ett ryggskott!!! Så trist. Det sitter på höger sida i ländryggen, alltså på motsatta sidan mot där jag är opererad. Har nu varit i princip sängliggande hela veckan…. Inte kul. Fick plocka fram griptången igen. Vägrar att börja använda kryckorna igen… Jag har inte varit utanför dörren på hela veckan! Ligga går rätt ok och att halvsitta. Sitta funkar inget vidare och att gå och stå funkar bara korta perioder. Smärtan strålar ut i hela ländryggen och även ner över höften och i låret. Ett klickande ljud har tillkommit i den högra (ej opade) höften?.
Vecka 13 – bakslag och hovnigningar
Vilket bakslag, blä. Såväl fysiskt som psykiskt. Efter att ryggskottet släppt på höger sida fick jag rejält ont i vänster sida av ländryggen istället. Nu har jag iaf kommit igång med promenader igen och börjat om lite från början. Kör mitt hemmaträningsprogram med böjningar. Har inte varit på gymmet eller tränat armar etc som jag gjort tidigare, kom av mig rejält. Men får ta nya tag helt enkelt.
Stelt knä
Jag är också fortfarande väldigt stel i knät på den opererade sidan. Måste göra lite böjövningar för knät. Jag är överhuvudtaget väldigt stel vilket säkert är en bidragande orsak till ryggskott och ryggsmärta. Har varit så noga med att inte böja höften över 90 grader och då inte heller böjt knät, utan kört med ”hovnigning” dvs rakt ben bakåt när jag t.ex. tagit upp något från golvet. Istället för att böja på knäna och det sitter lite i ryggmärgen nu..
Vecka 14 – boxningsutbildning
Ryggen är bra igen! och jag hoppar på en 2 heldagars Boxinstruktörsutbildning på gymmet där jag är gruppträningsinstruktör. Tanken är att mest se, lyssna och lära, inte delta så aktivt. Men jag älskar boxning och kan inte hålla mig. Känner att höften håller så länge jag jobbar fokuserat och med bra kroppskontroll och inte hamnar i något extremt läge. Burpees, djupa knäböj och snabba fotövningar går såklart bort. Det är klart att höften är stel men det funkar. Och ja jag böjer över de heliga 90 graderna ibland. Men kontrollerat. Inga sviter efter utbildningen heller mer än att jag har grym träningsvärk lite överallt. Det här var precis vad jag behövde för att få pepp i min rehab igen!
Promenerar igen i ganska raskt tempo vilket känns bra. Det här är sista veckan jag är sjukskriven, nästa vecka har jag semester och sen börjar jag jobba heltid igen.
Vecka 15 – semester på Fuerteventura
Sjukskrivningen är slut och jag tar en veckas Semester. Vi flyger till Playitas på Fuerteventura, som är en av Kanarieöarna. Är du intresserad kan du läsa mer om Playitas i mina tidigare inlägg Playitas DEL 1 och Del 2. Jag laddar så klart för att den nya höften ska pipa i säkerhetskontrollen, men det gör den inte. Varken på Arlanda eller på Fuerteventura. Lite besviken faktiskt 😉 hade ställt in mig på en förklaring om min höftprotes. t.o.m på engelska… ha ha. Jag har bävat lite för flygresan som är ca 6 timmar lång, men vi hade tur och fick ett tomt säte emellan oss så att jag kunde sitta med benen upp, vilket var jätteskönt. Och så hade jag stödstrumpor, som alltid när jag flyger.
Testar att simma
På Playitas har jag gått promenader, tränat lite i gymet och testat att simma i bassängen. Ja, jag har ju solat och badat osv också så klart. Det var bara ett par simtag jag testade men det funkade. Vi pratar bröstsim nu och vatten är ju inte mitt rätta element, jag är ganska dålig på att simma. Eller skitdålig faktiskt ha ha… Men före operationen så kunde jag inte göra benrörelsen för bröstsim alls, upptäckte jag lite chockartat efter att ha hoppat i havet i Turkiet. Det gjorde jätteont och benet var helt stumt. Så framsteg där.
Jag har rehabat förut
Promenaderna vi gått har väl varit på 4-6 km kanske och det har gått jättebra. Jag vet inte hur långt jag skulle kunna gå, har inte testat. Jag går bra men inte helt perfekt. Det finns en svag haltning och jag jobbar inte fullt ut med det opererade benet än. Jag är helt övertygad om att jag kommer att kunna gå utan att halta. För 8 år sedan var jag med om en ridolycka och bröt underbenet som slog sönder knäleden. Jag har plattor och skruvar i höger knä nu. I 8 veckor satt benet i en ställning och fick inte belastas. Efter det var det belastning till 25%, 50% osv. Benet var jättesmalt och helt omusklat nästan. Jag fick helt enkelt lära mig att gå igen. Hade väldigt dålig balans och var verkligen tvungen att tänka på hur jag gjorde vid varje steg. Det gick INTE automatiskt och det är samma sak nu. Man måste träna aktivt och tänka på sin gång tills den finns där naturligt igen.
Jag är lite stel och benet värker lite på morgonen. Efter frukost, när jag suttit en stund är jag väldigt stel, men så är det inte på kvällen. Kanske ”normala” ålderskrämpor, vad vet jag. Ha ha. Ärret skyddade jag från solen genom att tejpa över det med kinesiologitejp. Det funkade superbra trots allt badande. Fick sätta om tejpen en gång på en vecka bara. Och inga kliande utslag alls.
Ja just det, jag klipper tånaglarna själv igen. Hade nog kunnat göra det lite tidigare men nu var det dags.
Vecka 16 – the big no no….
Tillbaka på jobbet. Jag har ett jobb som innebär en hel del tid framför datorn, men också en del möten mm runt om i landet. Det första som slår mig är att …..Jag kan gå igen! Låter kanske konstigt men det blir så tydligt när jag är tillbaka på jobbet där jag knappt kunde gå till närmsta lunchställe. Nu promenerar jag i ganska raskt tempo hela lunchen.
Jag går överhuvudtaget en hel del. Hemma i naturreservatet Oset som ligger precis utanför min dörr. På en kvällspromis blir jag en kväll akut kissnödig och springer in i skogen, drar ner byxorna, och… kommer på att det här var ju ett ”big no no”. Inte huksitta så djupt. Jag får till någonslags 90 gradersställning som inte funkar helt optimalt ha ha. Har efter detta fått ett tips av min sjukgymnast. Håll i ett träd så går det bättre!
Vecka 17 – omvänd hybrid och luxationsrisk
Konferenser och längre bilkörning står på schemat. Funkar jättebra både att köra och att stå, och gå i timmar i högklackat. Det enda jag behöver tänka på lite extra är hur jag tar mig i och ur vår låga bil.
På gymmet testar jag att köra ett 30 minuters spinningpass själv. Jag kör på rätt bra och både sitter och står men har styret något högre än jag brukar. Det går hur bra som helst men kondisen är inte i topp och jag är svag i lår och rumpa.
Jag har mailat min läkare och frågat hur stor risken för luxation är för just mig och hur stor protes jag har. Det är det här jag funderar mest över. Får ett ganska generellt svar.
Ocementerat och Marathoncup
Jag har en kula som är 32 millimeter och är ocementerad och en Marathoncup på 47 mm. som är cementerad. Det kallas för omvänd hybrid. I svaret står: Den kula du har är den största standardkula vi använder i Sverige. Större än så brukar man endast ha i specialfall. Risken för luxation är således beträffande kulstorleken liten men det är ju inte bara det som avgör. Man bör alltid vara försiktig med extensiva rörelser när man har en höftprotes och lyssna på de råd som sjukgymnasten ger.
Vecka 18 – jag testar att rida!
Jag är förkyld… och det blir ingen träning. Försöker iaf att gå lite promenader. Det är tufft att komma tillbaka på heltid till ett stressigt jobb efter en så lång sjukskrivning som 3 månader. Det är ett helt annat tempo som gäller. Har du möjlighet så börja gärna på halvtid i kanske 2 veckor innan du går upp till heltid är mitt råd.
I slutet av veckan testar jag att rida! Skrittar i kanske 20 minuter och det är så härligt. Det var lite småbökigt att komma upp på hästen som inte ville stå still, men med hjälp av en pall, en vägg och en god vän, gick det bra. Väl uppe på hästryggen var det bara ren och skär lycka!
Vecka 19 Prag och säkerhetskontrollen på Arlanda
Jag är i Prag med jobbet. Förutom jobb blir det en hel del promenader på kullerstensgator, jag inser att den här resan hade jag knappt kunnat följa med på om jag inte opererat mig. När jag passerar säkerhetskontrollen på Arlanda piper det, och jag blir scannad och kroppsvisiterad. Konstigt… när vi åkte till Playitas pep det inte. Det piper inte heller när jag åker hem igen från Prag. Jag återkommer med ettfullständigt ”slutresultat” av min höftledsoperation. Det tar ca ett år för höften att läka helt. Är du opererad så är mitt bästa råd till dig att skynda långsamt under det första året.
Kram Lena/Träning 40+
47 Comments
Ska byta höft på onsdag i nästa brcka-läser med glädje din berättelse. Hoppas min rehab går lika bra! 🙂
Åh, stort lycka till! Det kommer säkert att bli jättebra.
Hej och tack för din historia. Jag ska operera höft nr 2 imorgon i Katrineholm. Tycker det känns ok men läskigt, då jag vet vad som väntar. Men ska bli skönt att komma igång igen efter lång sjukskrivning, gjorde den första i mars i år och inte jobbat mellan. Jag har gjort en cam pincer operation på båda höfterna genom artroskopi 2016 och det förstörde bägge två. Har varit mycket strul med det men nu hoppas jag att allt blir bra. Ha en bra dag. Hälsningar Kerstin
Varmt lycka till med operationen. Håller tummarna att allt blir bra. Jag har tyvärr hört flera som fått dåliga resultat av CAM/pincer operation. Det diskuterades för mig också men var inte aktuellt eftersom jag dessutom hade så grav artros att protes var enda alternativet. Ta hand om dig hälsar Lena
Hej
Kändes bra att läsa Din historia från höftledsoperationen ,
Är nu själv i 14 e veckan och upplever väldigt många likheter från din berättelse.
Har varit lite orolig för vissa ”känningar” så din historia har gett mig lite mer förståelse
För att jag kanske inte behöver oroa mig så mycket och att det förhoppningsvis är normalt .
Tack för din berättelse och hoppas det fortsatt läka och gått bra .
// Peter
Tack! och stort lycka till med fortsatt rehab 🙂
Hälsningar Lena
Hej
Stort tack för hela din berättelse om höftbesvären och operationen. Jag är i läget att jag fått diagnos, gått klart artrosskolan (utan någon förändring alls) och tränar hemma med de övningar jag fick på skolan. Jag har nu varit på vc och begärt att få komma till ortoped. Tid bokad 21 december.
Problemet för mig är att jag är rent ut sagt skräckslagen för operationen!! och även för hur mitt rörelsemönster förändras efter en operation. Jag är väldigt vig/överrörlig och jag sitter ofta uppkrupen med benen helt vikta in mot bröstet. För att ”vila” trycker jag ofta benen in mot kroppen så. Jag sitter ofta på huk och ja jag rör mig nog inte som en ”normal” tant på 61. Detta är jag orolig för kommer att förändras, att jag inte kommer att kunna röra mig på det sättet OCH framför allt är jag skräckslaget rädd för att röra mig på det sättet utan att tänka mig för och att leden går ur läge. Panikslaget rädd.
Det hjälper lite att läsa din historia, men jag får faktiskt hjärtklappning av att bara läsa det och tänka tanken ”jag också snart”.
Tack för din berättelse. Jag har letat och frågat inom vården efter forum/grupper för just detta men det verkar inte finnas något alls. Mycket märkligt eftersom detta är en stor folksjukdom och att det finns så mycket grupperingar inom vården för alla möjliga olika sjukdomar. Men inget för artrospatienter.
Tur det finns internet och människor som du som delar med er. Tack igen
Helen
Hej Helen, tack för att du delar med dig av dina tankar. Jag känner igen mig massor. Jag tror att det egentligen är helt normalt att vara skräckslagen inför operation. Ett tips, be om lugnande redan när det är dags att rulla iväg mot operationssalen, det hjälper. Och försök fokusera på en målbild där du är rörlig och inte har ont.
När det gäller hur man rör sig så har det varit så här för mig. Efter operationen har jag fått tänka noga på att inte sätta mig med uppdragna knän, på huk etc. i början gick det inte eftersom man är så stel men det blir bättre och bättre. Jag är inte lika rörlig som innan men har inte heller vågat testa fullt ut vad som funkar. Böjer över 90 grader ofta men mitt rörelsemönster är helt klart hämmat. Jag är inte så rädd för att höften ska hoppa ur led nu. Iaf inte vid raka böjningar, är försiktig med sneda. Jag sitter med benen i kors men inte på samma sätt som förut. Är som sagt inte helt klar över vad jag kan och inte kan göra än.
Jag har gjort en stor knäoperation tidigare (och axel) och vet att det tar tid innan man litar helt på sin kropp igen.
Kram och stort lycka till med operationen när det blir dags. För de allra flesta blir livet efter op bättre än innan. Lena
Härligt att läsa din resa med höftoperation. Har ju äntligen fått tid efter väldigt lång väntetid pga pandemin. Skulle bara höra: hur länge hade du ont efter operationen? Det är värken som jag gruvar mig mest för 🙂
Mvh Marie Louise
Hej Marie Louise, toppen att du fått en operationstid, det kommer säkert att bli väldigt bra. Och du kan se fram emot att få tillbaka stora delar av ”livet” igen. Jag hade bara ont i kanske 2-3 dagar efter operationen och då använder man smärtstillande. Man får rejäla grejer med sig hem. Så oroa dig inte för det. Många vittnar tvärtom, att om man haft vilosmärta så har den försvunnit. Det jag tyckte var jobbigt var att jag var så orörlig och väldigt trött, det är ju ett stort ingrepp. Och att hela tiden tänka på att inte böja över de heliga 90 graderna…. lite svårt att sova och en hel del liggande i sängen i början. Men ont. Nej det hade jag inte direkt. Så var inte rädd för det. Lycka till!😀
Heej! 😀
Jag blev så glad när jag hittade din blogg. Jag är 27 år gammal och haft Perthes sjukdom sedan jag var barn. Har opererat höften 2 gånger innan men idag fick ja samtal om att det behövs en akutoperation av höften. Skall få höftprotes och jag är såååå glad. Det är min första protes och samtidigt blev jag nervös och läst massor och nu hittade jag din blogg ❤️ Läst alla delar. Tack tack tack för att du delar med dig om allting.
Vad glad jag blir att det jag skriver är till glädje och nytta 🥰 det är inte så länges sen jag själv satt och surfade nätet för att hitta information om höftprotes och framförallt vilket resultat man kan förvänta sig efter en operation. Varmt lycka till med din operation! Kommer säkert att bli tippen för dig. Hälsningar Lena
Hej
Tack för att du delar med dig av dina upplevelser.
Jag bytte vänster höft den 24/5-23 och ska ta bort agrafferna om två dagar.
Jag upplever exakt samma som du så här ett par veckor efter operationen. Vissa stunder är man pigg och tror sig orka hur mycket som helst, men den piggheten försvinner rätt fort då man lätt blir trött.
Så skynda långsamt är ett bra råd som jag tar till mig.
Jag kommer att läsa om dina upplevelser fler gånger under tiden som jag läker ihop..
Tack!
Hej,
Jag är så glad att jag hittade detta när jag sökte på höftledsoperation. Har min framför mig och min målbild är att kunna gå minst 1 mil om dagen igen. Fnissar lite när jag läste ” ta mig in i min låga bil( Audi) ” Kommer alltså bli samma sak för mig..hihi. Har dock stora problem redan idag så det kan bara bli bättre:) Jag har iskallt räknat med att kunna jobba igen efter några veckor… inser nu att jag kanske får ställa om mentalt. Hur känns det för dig nu? Åker du skidor? // jes
Hej, det kommer att bli toppen efter din operation. Jag kan göra det mesta idag , 9 månader efter op. Men är fortfarande försiktig med vissa rörelser och har inte samma styrka i vänster ben o rumpa. Än. Inga problem med bilen längre 😉 har inte testat skidor. Längd tror jag inte är något problem. Slalom avstår jag eftersom jag förutom höften har plattor och skruvar i knät och är en rätt dålig slalomåkare :))) tyvärr. Tror det funkar bra för någon som har bättre koll på skidorna än jag. Lycka till med din operation! Om allt går som det ska kommer du kunna gå 1 mil utan problem (med bra skor). Kram Lena
Hej, jag har läst dina inlägg om din artros i 3 delar, mycket intressant och läsvärt. Jag har fyllt 53 men har fysik som en 25 åring, är liknande situation nu, att ta beslut om höft operation , ortoped läkaren säger att det tyvärr inte finns någon återvändo. Jag har haft problem med vä.höft sen ett par år men kört på (det känns ju ok när man blir varm), men har kronisk smärta sen ca 1 år tillbaka, värk tabletter hjälper föga lite. Jag har/ är väldigt tränings aktiv, ländskidor, löpning, crossfit mm. Jag är brandman sen 25 år tillbaka och tankarna faller ju på om jag kan fortsätta i yrket, men iofs börjar jag få svårt att hantera det även nu, det är den starka drivkraften o järnviljan som hjälper nu.
Min undran är hur det har gått för dig efter del 3 i din berättelse? Hur funkar det för dig idag? Kan du köra på med träning osv? Att jag skulle hamna i denna situation trodde jag aldrig , känns som ett stort nederlag och tär faktiskt på den mentala biten, JAG vill ju fortsätta ha en stark fysisk och mental hälsa.
Hoppas du kan hjälpa mig räta ut lite ?-tecken.
Mvh
Micke
Hej Micke,
Jag är OK men inte helt återställd. Jag kan inte göra allt det jag kunde innan men mitt liv har blivit mycket bättre efter operationen eftersom jag hade så svårt att gå. Vardagen funkade inte helt enkelt. Men jag tänker fortfarande på hur jag rör mig och aktar mig i vissa rörlser. Det är olika hur resultatet blir men du har ju bra förutsättningar som är vältränad. Musklerna håller ju höften på plats. Jag förstår verkligen att det är jobbigt mentalt, man får bearbeta. Jag körde på tills det helt enkelt inte gick längre. Men jag rekomenderar ingen att vänta för länge…
Jag rekomenderar dig att kolla på alternativet ytersättning, finns t.ex. en facebookgrupp som heter Nordens Hippies. Det KAN vara ett bra alternativ för dig, men läs på. Den görs inte i Sverige. Jag valde bort pga risk för metall mot metall som kanske inte är helt bra OCH att jag är så liten med en liten och grund ledskål och då är det oftast inte rekomenderat, större risk för sämre resultat för kvinnor också, men många är väldigt nöjda. Verkar passa bra för vältränade män 🙂 Det är färre restriktioner med en sådan operation och höften kan inte hoppa ur led.
Att höften kan hoppa ur led kan bli ett problem med en traditionell höftoperation när man har höga krav på att kunna träna och röra sig. Det är inte heller rekomenderat att t.ex. springa men jag vet flera som gör det och som dessutom springer maraton 🙂 Det som eventuellt händer är att man förkortar livslängden på protesen. Det finns en Facebookgrupp för detta med som heter ”höftledsopererade” man får ta den med en nypa salt. Här finns alla åldrar och fysiker representerade.
Lycka till!
Hälsar Lena
Hej jag har läst din dagbok under min konvalescens och den har hjälpt mig jag hade glömt så mycket hur det kändes efter den första operationen sim jag gjorde 2016. Nu har jag gjort min andra höftledsoperation för tre månaders sen. Och det har gått bra. Men det är skillnad för mig den här gången mot den förra att jag är så rädd att den ska hoppa hur led. Och det vill jag komma över men vet inte hur. Sjukgymnaster säger att man inte får göra det och det och det skrämmer mig. Efter min första operation var jag med på yoga och gjorde övningar utan rädsla och kanske nu så här efteråt dumhet men det gick hur bra som helst. Jag arbetar som förskollärare och är mycket på golvet ska jag aldrig få sätta mig där ?? Usch hoppas min rädsla kommer att gå över 😊
Hej,
Jag är 53 år och opererade höften för tre månader sedan (15/1). Ett tips är att rehab-träna med baby-steps. Jag har inte lyckats slippa kryckorna ännu och är väldigt stel och svullen i höften fortfarande. Tror att man ska försöka ha ungefär samma känsla i det opererade benet som man har i det friska. Tror därför att det är mest spark-cykling i sängen + försiktiga promenader som gäller för bästa resultat (inget gym de första tre-fyra månaderna). Tror jag misslyckats med min rehab delvis pga att jag kört för hårt.
Det är också bra att inte börja på jobbet för tidigt (som jag också gjorde). Beträffande ytersättningsprotes tror jag inte det är någon bra idee (se youtube etc för fler kommentarer i ämnet).
Mvh Tom
Hej!
Tack tack tack för att du delar med dig!
En sak som jag funderar på så här inför en höftledsoperationen är hur samlivet ska bli efteråt. Efter läkningsprocessen, kan sexlivet fungera som ”vanligt” alltså när allt är läkt?
Mvh från Maja.
Hej! det är en fråga som jag fått ett par gånger 😉 Svaret är ja. Samlivet funkar precis som vanligt när höften väl har läkt. Alltså de vanligaste samlagsställningarna utan akrobatik fungerar utan problem 😉 Bästa hälsningar Lena
Hej Lena vilket bra svar ang samlivet har varit så orolig ska operera mig 3 november: Frågan är bara hur många veckor ska man vänta och hur var det för dig?
Minns inte när samlivet kom igång, men ganska snart iaf. Ett par veckor. Jag rekommenderar att testa ställningen ”bakifrån på sidan” (ej opererade) i början. Bör inte vara några problem när det är kvinnan som är opererad….men bör ju funka även för opererad man tänker jag. Missionären fick vänta ett tag till, men inga problem efter ytterligare ett par veckor 😉 Alltså inga problem att ha benen isär och ut åt sidan. Jag rör mig föresten också som jag vill när jag sover nu, böjer benen åt alla möjliga håll. Låg lite som en pinne ganska länge och var rädd att jag skulle böja mig i någon konstig ställning när jag sov.
Hej Lena!
Tack för en fin men jobbig berättelse. Då vet jag vad jag har framför mig om något/några år. Jag fick problem med vänster ljumske efter att jag och familj varit i Nerja oktober/november 2018. Jo jag sprang väl 5 dagar av 7, varje pass mellan 8-15 km, sedan vila 2 månader, åkte då rullskidor och även öppet spår 2019, därefter har problemen ökat och fick diagnosen höftledsartros vä-sida i augusti 2020 och med var det bara att avsluta triathlonkarriären, mentalt jobbigt. Löpning går inte alls längre men kan gå 4-5 km fortfarande. Tempocykel 3-4 tim också ok men ont efteråt. Nog om mina krämpor. Hur lång tid tog det innan du var nöjd med rörlighet, styrka, uthållighet utan nämnvärd smärta? Har du provat löpträning? Har du samma kraft i båda benen vid cykling?
Lyckönskningar från Tobbe I Helsingborg
Hej Tobbe, jag blir alltid glad när det jag skriver är till hjälp för någon, tack. Jag hade en väldigt bra sjukgymnast som hela tiden påminde mig om att ta det lite lugnt, och att det tar ca ett år innan kroppen läkt totalt. Så jag skulle säga att jag var nöjd efter kanske ett år + några månader. Det går utmärkt att göra massor av träning men jag tror att det är bra att låta kroppen läka ordentligt. Mitt opererade ben är fortfarande 1 cm mindre i omkrets och det är svagare än det icke opererade. Det beror till viss del på att jag sällan tränar ett ben i taget.Jag märker ingen direkt skillnad när jag cyklar (men kanske skulle det om jag cyklade långt, nu är det mest spinning) men om jag t.ex. testar en benspark i maskin med singelben så är det skillnad och i sidoplanka är jag mycket svagare i den opade höften, men det går säkert att träna upp tror jag. Jag kan fortfarande känna av att det ”kniper” i höften och gör ont om jag t.ex. kör för tunga benövningar på gymet. Jag springer bara korta sträcker eftersom jag har en svag bäckenbotten… men annars tror jag inte det skulle vara ett problem, mer än att höften eventuellt slits lite, lite fortare. Jag är med i en facebook grupp för höftopererade och där finns en man som opererat bägge höfterna och springer maraton flera gånger om året med bra resultat dessutom. Så det finns absolut hopp för en fortsatt Triathlon karriär för dig! Stort lycka till!
Tack för fint svar, ska gå med i fb gruppen. Jag tror jag vet vem du menar, Anders Jelander i Perstorp, grannkommun till Klippan där jag jobbar. Tror han sprang Budapest marathon 38 dagar efter en av sina operationer. Men han är ju Tarzan, kan det bli likvärdigt som dig får jag vara nöjd. Det svåraste kommer bli att ha tålamod.
Allt gott från
Tobbe
Dag 3 efter operation. Äter Sover gör sina övningar Haha.Tack för din berättelse. Ger mig pepp och förståelse.👍
Jamen härligt! 🙂 stort lycka till med rehab och ta det lagom lugnt så kommer det bli toppen.
Skönt att läsa att det verkligen tog 1 år + några månader för dig att läka så att du kände dig nöjd. Jag är 6 månader efter höft två och känner mig väldigt frustrerad ibland. Alltid varit aktiv och det är så svårt att inse att man behöver se rehaben på så lång sikt. Går ca 5 km per dag, jobbar med barn och känner mig väldigt rörlig men blir så lätt över ansträngd och har en lätt hälta ibland så känner mig seg i kroppen alldeles för ofta.
Du inger mig hopp! Ska nog ge mig lite kosttillskott också tror jag för att boosta. ☺️
Ha det fint!
Hej, ja att låta rehaben få ta tid är nog det absolut bästa man kan göra för sig själv. Det kommer att löna sig i längden. Det är så lätt att bli lite för ivrig eller ta i för mycket lite för tidigt. Jag hade rehabat mitt knä efter en ridolycka, fick inte belasta alls på 8 veckor, och precis samma sak med en axel. Därför visste jag vad som väntade och var mer mentalt förberedd än den första gången med knät. Haltandet efter op tog lite tid att jobba bort för mig, tror att det var en kombo av att jag blev trött och även att det var lätt att falla in i gamla rörelsemönster. Familjen brukade säga till mig att jag gick och haltade… Stort lycka till framåt. Kollagen tycker jag har funkat bra för mina leder dessutom om du vill testa kosttillskott.
Hej. Har nu efter lång väntetid pga pandemin fått operera höften. Allt gick bra och har även slutat med morfin efter 2 veckor men fortsätter med Alvedon. Skulle bara höra: det gör ont under skinkan och i ljumsken nu och det strålar lite ner över låret. Blev det så för dig också?
Är ju min första höftoperation så man vet liksom inte vad det blir för värk efteråt och vars.
Mvh Marie-Louise
Hej Marie-Louise, grattis till operation! Jag minns att jag länge hade ont på ett knytnävsstort område djupt inne i skinkan. På samma ställe där jag en gång haft problem med piriformes (päronmuskeln) eller samma ställe som ischias nerven men ett större område. Det är nog ganska normalt att ha ont lite här och där 😉 både för att det är en väldigt brutal operation och för att man ofta länge belastat musklerna fel pga artrosen.
Hej! Så gott att läsa din resa från start till nu😃
Jag är själv nyopererad sedan 5 dagar tillbaka. Jag mår oförskämt bra och smärtan är under kontroll.
Idag har jag första gången traskat runt i trädgården. Jag måste säga att våra ortoped kirurger i Sverige är otroligt skickliga!
Hur som helst hjälpte din blogg mig oerhört mycket! Tack för du dela den med oss🦵🏼🥰
Hälsar KittyBirgitta
Hej, tack så mycket! och vad roligt att höra att din op gått bra och att du redan är igång. Visst är det fantastiskt med vår svenska sjukvård och att det kan fungera så bra med reservdelar.
Lycka till med rehab, hälsningar Lena
Hej Lena! Tack för din krönika. Den gjorde mig nästan ännu mer skräckslagen inför min operation 29/11. Har redan skjutit upp den 1 gång från 9/11, därför att jag inte kände mig beredd! Men har haft stora problem med höger höft i ett par år nu.
Ska jag röra mig mer än inomhus, måste jag ta en Diklofenak ett par tim innnan. Samma om jag ska Gymma.
Det är både själva operationen, och den långa rehaben efter som jag är rädd för!
En sak är hur duschningen ska funka. Jag har badkar, och fattar inte hur jag ska ta mig över kanten där.
Sedan bor jag på 3:e vån utan hiss. Blir en pärs med kryckor där!
Sedan undrar jag..du skriver att du undviker att ligga på den opererade sidan i början? I broschyren jag fick av ortopedläkaren står det att jag ska ha en kudde mellan benen om jag ligger på den friska sidan. Tolkar det som att det går bra att ligga på den opererade sidan?
Tack än en gång…intressant att läsa, trots allt.
Hälsningar Frank
Hej Frank! Oj det är inte meningen att mitt inlägg ska skrämma…. men det är bra att vara förberedd på vad som väntar. Det är ett stort ingrepp i kroppen även om det för kirurgerna är ett rutinuppdrag, de flesta är mycket skickliga. Jag är så glad över att jag gjorde operationen, nu kan jag göra i princip vad jag vill. Här i Örebro kom det hem en person från hjälpmedelscentralen innan op och kollade min hemmiljö och föreslog hjälpmedel som förhöjd toasits, kudde till bilen. Att duscha är precis som du skriver lite bökigt och att göra det i ett badkar kan bli väldigt svårt i början. Precis som att ta sig upp 3 trappor med kryckor, blir nästan omöjligt om du dessutom ska bära med dig något. Försök att få tag på någon som gör en bedömning av vilka hjälpmedel du kan behöva och förbered innan genom att handla hem mat, laga och frysa in. Duscha behöver man inte göra så ofta i början… När det gäller att sova på sidan så sover man på rygg eller på den friska sidan med kudde emellan benen ibörjan. Efter ett tag kan du även ligga på den oprerade sidan, du kommer att känna när det funkar. man är ganska svullen och blå för det mesta så det gör helt enkelt för ont att ligga på den sidan, då är det såklart även kudde mellan benen som gäller där med. Stort lycka till och försök att fokusera på hur mycket du kommer att kunna göra efter operation! Hälsningar Lena
Hej igen Lena. Jo det skrämde mig första gången att läsa din krönika, men nu brukar jag läsa lite då och då av det du skrivit, och det har varit positivt! Så skönt att kunna läsa om hur nån som gått igenom det, har haft det!
Ska ha matlådor och annat förberett i typ 10 dagar. Kommer att ta hjälp med matinköp nån vecka efter det. En arbetsterapeut ska komma hit och se vad jag behöver för hjälpmedel.
Intressant att läsa om din träning. Har tränat på gym i 35 år, och är väldigt beroende av det. Är 65 år idag. Tänkte frysa mitt gymkort i 2 mån. Vill kunna träna hela kroppen när jag börjar igen, och innan det vågar man väl inte träna ben! Ska nog köpa ett gummiband , och försöka köra lite hemma.
Apropå sovandet, så ska det enligt koordinatorn fungera bra att sova på den opererade sidan, och då behövs inte kudden mln benen heller. Men kanske smärta gör att man undviker det i början.
Tack igen Mvh Frank
Tack för tips…står i färd med att operera min högra höft..den blir cementerad. Har inte träffat läkaren som skall operera mig utan en annan läkare var med på inskrivningen. Är orolig för att mitt redan långa högra ben ska bli ännu längre skiljer ca 1,5 cm mellan mina ben. Och att jag inte ska kunna köra bil mer då vår bil är hög men liten. Som snart 68 åring har jag nu sagt upp mig till den 26/5 o hoppas givetvis att min sjukskrivning skall bli 3 månader. Jobbar på fsk med de allra yngsta och då lär det bli svårt att int3 inåtrotera benet….
Hej, stort lycka till med operationen! Hoppas att allt går vägen och att opererande läkare tar hänsyn till, och ev. korrigerar skillnaden i benlängd. Förstår din oro, men benlängdsskillnad kollas noga upp och som jag förstått det korrigerar man om det går eller gör iaf det bästa man kan för att inte skillnaden ska bli ännu större. 3 månaders sjukskrivning låter rimligt med tanke på det jobb… och din ålder. Du kommer inte att kunna ta upp varken saker eller småbarn från golvet under rehabtiden 🙂
Hej,härligt att få läsa om din resa efter operationen. Har nu min operationen om 6 dagar. Fyller 50 om 3 veckor,har försökt få reda på hur det går att åka bil. Vi har nämligen en planerad resa till Dalarna,som planerades innan jag fick min operation tid. Fick en återbudstid i veckan och då två månader tidigare än tänk. Hur upplevde du att det fungerade att åka längre sträckor i bil? Är det ens rimligt med flera timmar,käns inte så? Maken har planerat en tåg tripp på 4h,nu vet vi inte om vi borde avboka. Men tänker väl det,och satsa på det i höst i stället,med svullnad o trötthet och allt. Vet ju att det är så individuellt. Mvh Rååse
Hej, vi åkte till Gotland 8 veckor efter min operation och det gick bra. Bilresa på 3-4 timmar och sen båtresa. minns att jag försökte sätta upp benet högt när jag kunde. Det kan också vara lite svårt att ta sig i och ur bilen om man har en låg bil som vi har.. Har du läst detta?
http://www.traning40plus.se/lifestories/artros-del-3-resultatet/
Hej, hittade din webbsida av en händelse, måste säga att den var ett stort stöd innan jag vågade ta steget till operation. Tränade mycket innan med övningar från en naprapat och mycket spinning, body balance och core på Sats. Sen många långa hundpromenader i skogen. Igår blev jag opererad på Nacka sjukhus och det känns klart mycket bättre efter operation än jag kunde föreställa mig. Ett stort tack för att du delade med dig av din resa, nu börjar min med rehab och snart lite mer träning. 🙂
Hej, vad glad jag blir att det jag skriver är ett stöd. Det är helt rätt träning du ägnar dig åt så rehaben kommer säkert att gå som en dans. Stort lycka till!
Hej🌸
Tack för din berättelse! Den var värdefull att läsa🫶
Har fått kraftig artros på båda höfterna efter att haft impingement. Nu väntar operation men tvekar om jag ska vänta?
Tränar spinning, gym , bodypump och bodybalance ca 4-5 dagar i veckan men kan inte gå längre än någon km på plan mark…
Har svårt att klippa tånaglarna och sätta på mig strumpor och kan inte sitta med benen i kors längre knappt. Vänster är värst. Jag är 53 år .Haltar ofta eller jämt numer. Men kanske ska försöka stå ut något år till innan operation ? Så svårt att ta beslut.
Tack iaf för din berättelse 🌸💕
Hej Ann, det låter ju nästan som jag…. 😉 Ledde spinningpass dagen innan operation men kunde knappt gå 100 meter vissa dagar… Haltade rejält och kunde inte gå/stå med en korrekt hållning. Med facit i hand så hade jag kunnat operera mig tidigare. För mig var det avgörande att min livskvalitet blev så inskränkt pga artrosen när jag inte kunde gå. Stort lycka till! 🙂
Hej Lena,
Läst din berättelse ett antal gånger 🙂 Har artros i bägge höfter men ordentliga besvär från vänster. Privat sjukförsäkring så fick en op-tid i nov -22 men bokade av den då jag kom in i ett bra skov och blev osäker… så svårt detta!
Mest haft vilovärk och särskilt på nätterna under ett par år. Nu sista året har det förändrats till att bli mer besvärligt att gå och aktivt göra saker (fd löpare, golfar och tränar gärna tuffa explosiva klasser)
Känner verkligen att det hämmar mej mer och mer. Kan gå ca 100 meter innan det börjar göra ont. Haltar gör jag oxå säger fok… Ändå tvekar jag… vet ju att jag måste ha bestämt mej denna gång innan jag ringer och bokar, räcker ju att avboka en gång tänker jag..
Är förstås rädd för själva op men mest för att jag inte ska kunna göra allt jag vill efteråt pga luxationsrisk, att jag ska glömma bort 90 graders regeln, att inte kunna sitta på huk, ja, allt det där, typ…
Så svårt hur man ska tänka – vill ju heller inte vänta för länge för det tror jag inte hjälper i det långa loppet, tvärtom…
Tack för att du delat med dej!
Hälsningar en annan Lena
Oj vilken igenkänning på den 🙂 Kunde varit jag som skrivit… Jag tycker fortfarande att det är svårt med risken för luxering och att inte veta vad man kan göra och inte. Har blivit väldigt stel eftersom jag undviker att böja för mycket. Men sen rätt som det är kommer jag på att jag sitter på huk för att få i sladden till motorvärmaren på bilen. Jag ångrar att jag inte gjorde operationen lite tidigare men som sagt man måste vara redo, och för de allra flesta blir allt mycket bättre efteråt. Stort lycka till!