ARTROS Del 2 – Höftledsoperation allt du behöver veta

Här är DEL 2 i min miniserie om artros och min höftledsoperation. Här kan du läsa allt om vad du behöver tänka på inför en eventuell operation, hur en höftledsoperation går till, och hur min operation var. I DEL 1 berättar jag om vad artros är, vem som drabbas, och om mina tankar och symptom innan jag bestämde mig för operation. Och så får du mina bästa träningstips för dig med artros. Så kolla in Del 1 om du inte läst den redan.

19 veckors dagbok om hur livet såg ut efter min höftledsoperation hittar du i DEL 3

Innan din höftoperation

Det finns många frågor och massor av funderingar inför en höftledsoperation. Och jag ska försöka svara på så många jag kan här. Först är det frågan om när det är dags för operation – Det kan du som sagt läsa om i Del 1. När beslutet sen väl är taget är det frågor som dyker upp om själva operationen och tiden på sjukhuset. Sen är det frågorna om tiden efter operationen med rehab och så vilket resultat man kan förvänta sig när ”allt är klart” det läser du om i Del 3.

Några av funderingarna

Funkar det att komma i och ur min säng, toaförhöjning behöver jag det, när kan man gå i trappor, köra bil, kan jag aldrig mer sitta på huk, korsa benen. Vad ska jag absolut inte göra. Cementerad eller ocementerad protes, ska jag tejpa ärret, var ska jag operera mig. Vem ska operera mig…mm och etc. Här kommer min upplevelse.

Det här behöver du veta inför en eventuell höftoperation

I god tid innan operation har jag förberett mig genom att ta ur mina hårextensions och ta bort mina akrylnaglar. Jag har fixat hjälpmedel som kilkuddar, toaförhöjning, kryckor och rullator. Och en griptång. Toaförhöjningen, en duschpall och kilkuddarna (finns i olika höjd) får man låna gratis och en trevlig arbetsterapeut från kommunen kom hem med dem till mig. Hon kollade också om min säng var i rätt höjd och det var den. Den är nästan för hög istället.

Hjälpmedel

Rollator och kryckor köper man för 250 kr styck tror jag det var från Vårdcentralen. Rollatorn kommer jag att lämna tillbaka till VC, man får ha den så länge man vill. Griptången köpte jag för 75 kr i en hjälpmedelsaffär. Jag köpte ingen strumppådragare utan familjen fick hjälpa mig. Det går också att få på strumpan med griptången även om det är lite krångligt. Tänkte att det är sommar och jag inte behöver strumpor…. men eftersom jag går med gympaskor så ville jag ändå ha strumpor för att inte få skavsår.

De heliga 90 graderna

Du ska inte böja höften över 90 grader när du är opererad. Det gäller absolut under de första 2-3 månaderna. Vi är alla olika och har olika förutsättningar därför är det svårt att veta vad man kan rekommendera. Jag berättar mer i DEL 3 om hur det har fungerat för mig. Men ta det lugnt den här första tiden, det är en stor operation du gjort och det tar tid för kroppen att läka. Ge dig själv den tiden <3

Magväska och skor

Övrigt som kan vara bra att ha är en magväska, de är ju trendiga (igen) nu, för att ha saker i när du går med 2 kryckor. En del använder en ryggsäck för att få med sig grejer. Jag köpte ett par billiga sneakers i en storlek större än vad jag brukar ha och såna där korviga resårskosnören som barn brukar ha. Finns bara i glada färger! Jippieee! Så jag tar ett par svarta med guld…

TIPSET!

• Ta kontakt med en arbetsterapeut i din kommun och med din Vårdcentral för hjälpmedel.
• Köp själv ev. övriga hjälpmedel. Och se till att du har ett par skor som funkar att ta på utan att böja höften över 90 grader + ett långt skohorn.
• Prova redan nu hur du ska röra dig när du inte kan böja höften mer än 90 grader.

Sjukgymnast

Kontakta gärna själv en sjukgymnast innan operationen om du inte redan går hos någon. Du får nämligen klara dig på egen hand efter operation. Och blir bara kallad för ”besiktning” av sjukgymnasten på sjukhuset efter ca 8-10 veckor.

Vad ska man mer tänka på inför operation

Om du äter hormoner så ska du sluta med dem två månader innan operation. Och du får inte ha sår på kroppen, särskilt inte i närheten av rumpan där snittet kommer att läggas. En vecka innan operation får du därför inte raka dig. Har du småsår, finnar etc är det inget problem och finns sår t.ex. på benet så tejpar de över det på sjukhuset. Så nojja inte över det här. Har du som jag nickelallergi ska du berätta det så blir du sydd istället för häftad med agraffer.

Första tiden efter operation

Den första vecka hemma kommer du inte att vara så pigg, så förbered gärna med att handla hem mat och eventuellt även laga mat som bara kan värmas. Ett måste om du är ensam och inte har någon som hjälper dig. Min man handlade take away lunch och kom hem med till oss den första veckan, det var gott och bekvämt.

TIPSET!

• Ta med mjuka och rymliga kläder till sjukhuset., skor – typ sneakers (ej för små, fötterna är svullna), hudkräm kan vara skönt, man är knastertorr efter allt tvättande innan operation. Förbered mat för första veckan. Fler tips hittar du i DEL 3 som handlar om min tid efter operation. Vecka för vecka i 4,5 månader

Får jag ett fult ärr?

Njjaa, mig stör det inte så mycket. Jag slår ju dessutom de flesta i att ha antal ärr på kroppen ha, ha. Mitt ärr är lite halvmåneformat och sitter på rumpan. Det är ca 15 cm långt.

Om att tejpa ärret….

Rekommendationer finns att tejpa ärret med silikontejp eller micropore EFTER att det läkt, för att få ett snyggare och blekare ärr. Tejpningen ska du hålla på med i flera månader. Jag har själv inte tejpat eftersom tejpen kliade så mycket på mig, och för att jag inte brydde mig så mycket. Utsätt inte heller ärret för solen, av samma anledning som ovan samt hudcancerrisken.

Cementerad eller ocementerad protes..

Beroende på hur insatt du är i hur en höftoperation går till så kommer du troligen att stöta på frågan om cementerad eller ocementerad höftprotes. En cementerad protes betyder att protesen sätts fast med bencement. Cementen stelnar på en gång och protesen sitter fast i ditt ben. En ocementerad protes får växa fast. Det här är ingenting som du väljer själv utan det beror på din benkvalitet som oftast (men inte alltid) hänger ihop med din ålder. Som opererad märker du ingen direkt skillnad.

Kan jag få olika benlängd…

Det här var något som jag funderade över och tyckte var lite läskigt efter att ha läst att man efter en höftoperation kan få olika långa ben. Nu är det ju inte så mycket man kan göra åt det och kirurgen försöker naturligtvis se till att benen blir lika långa. Jag tror inte att det är ett särskilt vanligt problem och mina ben är lika långa efter operationen.

Var ska jag operera mig? På vilket sjukhus…

Ja man kan välja, men hur ska man veta…? Jag bor i Örebro och erbjöds operation på Lindesbergs lasarett som ligger ca 4 mil från Örebro. Lindesbergs lasarett är specialiserade på höft- och knäoperationer och tar emot patienter från hela landet. Så jag tyckte att det kändes bra.

Rundvandring på sjukhuset

När det bestämts att jag skulle opereras blev jag kallad till en ”rundvandring” på sjukhuset som tog nästan hela dagen. Jag fick ta prover som flera olika blodprov, EKG och blodtryck. Jag fick träffa en sjukgymnast (i grupp) som berättade om tiden efter operation och olika hjälpmedel. Jag träffade en sköterska som informerade om dubbelduschningen mm. Jag träffade en narkosläkare som förklarade att det var ryggbedövning som gällde vid operationen för min del, vilket gjorde mig småchockad eftersom jag trott att alla sövdes. (vill du veta hur det gick för mig så läs längre ner i inlägget….) Jag tänker att jag kommer att bli tvungen att gå i terapi i minst 10 år efter att ha varit vaken vid min höftoperation. Alltså, man får bli sövd om man vill och för en del är det det bästa alternativet. Får man ryggbedövning så pumpas man full med lugnande mm. så att man nästan sover. Så don´t panic!

Träffar kirurgen

Jag får också träffa den kirurg som ska operera mig. Här klickar det tyvärr inte riktigt för mig. Han inleder med att fråga mig varför jag är där… Eeehh jag har ju en ganska lång journal där mitt höftproblem beskrivs. Jag vet inte riktigt varför men jag känner mig inte helt OK här och det blir inte bättre av att jag frågar vem som ska operera mig. Han svarar att det är han. Om jag inte väljer någon annan. OK… nu undrar ju jag knäpp som jag är… finns det en lista jag kan välja från. Med meriter… eehhh. Eller??

Uppskjuten operation

Hur som helst, som jag skrivit tidigare så sköt jag ju upp den planerade operationen. När jag sen kände att det inte gick att vänta längre så kollade jag lite på vilka kirurger som finns på Lindesbergs lasarett, jag googlade och frågade runt lite. Svaren jag fick var att samtliga är jätteduktiga. Mitt val föll i alla fall på Per Wretenberg som är överläkare och professor, och den som opererat mig.

Dagen D – Operationsdagen

Operationsdag och jag har ”dubbelduschat” 2 gånger innan vi åker till sjukhuset på morgonen. (Dubbeldusch är att duscha 2 ggr och tvätta sig med decubal så man blir knastertorr och håret blir tokrisigt) – för att få bort bakterier så klart. Lämnar blodprov och får dubbelduscha en gång till samt ta på mig vita sjukhuskläder. Infarter sätts med dropp. Man är fastande när man åker in. Jaha…. Hur förbereder man sig nu när det är så nära. Klockan är 9.00 jag ska troligen opereras vid 11.00 (men det blev 14.30.)

Hur förbereder man sig timmarna innan operation..

Jag försöker fokusera på min målbild, där jag ser mig själv powerwalka igen! Jag älskar att gå men har ju inte kunnat göra det på väldigt länge. Det går sådär tycker jag… med fokuseringen. Jag är rädd och känner mig utlämnad. Inte så kaxig nu direkt..

Mot operationssalen..

Jag blir hämtad och rullas iväg till operationssalen. Nu är det läskigt på riktigt. Jag ska få spinalbedövning (ryggbedövning) och ska alltså vara vaken under operationen. Eller vaken och vaken. Jag har förstått att man är ganska borta och nästan sover. Jag säger hej hej till flera läkare, systrar… jag vet inte, och rullas igenom tre salar. Får lite lugnande intravenöst (tack) och spänns fast på sidan inför op. Får min spinalbedövning. Bedövningen tar bra men inte tillräckligt högt upp, därför tas beslut att söva mig. Jag får alltså både spinal OCH blir sövd.

Sövas eller ryggbedövas eller både och…

Med facit i hand kan jag säga att jag kommer att vilja bli sövd om det är aktuellt med en höftoperation igen. Vaknar efter ett par timmar, mår inte ett dugg illa vilket jag gjort efter mina tidigare operationer (en axel med avdragen sena, och ett krossat knä) däremot kan jag inte känna mina ben. Inte alls. Det tar 11 timmar innan jag har känsel i båda benen. Eftersom uppvak stänger 22.00 körs jag till intensiven för övervakning. Kommer tillbaka till min avdelning kl.02.30 och ber om att få the och macka – supergott!

Omvänd hybrid

Läkaren berättade att höften var ännu värre ansatt av artros än vad som syntes på röntgen. Halva ledkulan saknade brosk helt och hållet. Så här går en operation till – FILM operation (tecknad ej blod). Jag har fått en ocementerad protes.  Eller rättare sagt en omvänd hybrid, Cupen är cementerad men inte ”pinnen”. Den ska läka fast av sig själv i benet istället för att fixeras med bencement. Detta görs ofta på ”yngre” patienter som troligen behöver göra om operationen senare (en ny höft beräknas hålla i ca 10-20 år) och på patienter med bra benkvalitet.

På avdelningen

Jag delar rum med två andra ”damer” en höftopererad och en knäopererad. På sjukhuset får du hjälp att komma upp och stå och gå så fort som möjligt. Du stannar 1-2 nätter i vanligaste fall. Så fort du kan så går du till matsalen och äter istället för att få maten ”på sängen”. Hela avdelningen består av knä- och höftopererade i olika åldrar. De som jobbar på sjukhuset är supertrevliga (utom nattsköterskan J)

Korridorsnack..

Vi går fram och tillbaka i korridoren med gåstolar och kryckor. Innan man får åka hem ska man klara att gå i trappor, och det gör alla. I dagrummet pratar jag med en yngre höftopererad kille som beskriver känslan av att vara nyopererad som ” att ha en handgranat i arslet” Lite så faktiskt… ha ha. Det känns som en knytnävsstor stenhård grej i skinkan, och ja det är svårt att sitta då. Inte så konstigt eftersom rumpmusklerna delas vid ingreppet…. man är också svullen såklart.

Sjukskrivning

Jag och damerna på mitt rum blir utskrivna ungefär samtidigt av en läkare jag inte träffat tidigare. Vi har alla fått 2 månaders sjukskrivning vilket vi undrar över eftersom det är 3 månaders restriktioner på att böja höften, köra bil, cykla mm. Hur förväntas vi kunna jobba då?

Svaret är att det är Försäkringskassan som styr detta… Alltså – gör mig så förbannad. Det här måste väl ändå vara individuellt och bero på vilket jobb man har. Dessutom är en höftplastikoperation ett ganska stort ingrepp. (Läs del 3 för fortsättning ang. min sjukskrivning….)

Lindesbergs lasarett

Jag är som sagt väldigt nöjd med Lindesbergs lasarett, har ju dessutom opererat mig här tidigare. Alla från lokalvårdare till kirurger är glada och trevliga, vet att jag nyligen läste att Linde ligger på plats 5 eller så i Sverige för läkare som väljer var de helst vill göra sin praktik någonstans. Gott betyg alltså. Det enda som var lite tråkigt var en incident med nattsköterskan J. Jag kommer tillbaka till avdelningen på natten och känner efter ett par timmar att jag vill försöka komma upp och stå, kanske gå, eftersom jag har så ont i ländryggen. Ringer på nattsköterska och förklarar läget. Hon frågar om jag kan lyfta mitt opererade ben. Jag kan inte rubba det en millimeter, det mesta jag gjort är att vicka på tårna. Benet ligger inpackat i särskilda kuddar efter operation. Utan att säga något tar J tag i min fot och lyfter mitt ben rakt upp ca 50 cm. Och jag vrålar, eftersom det känns som en kniv i ljumsken på mig. Skriker åt henne att sätta ner benet försiktigt. Efter ett tag går smärtan över, vi kommer överens om att jag ändå ska prova att stå och det gör jag också.

Har höften rubbats…?

Sen är jag jätteledsen och rädd att något gått snett. Inte att höften hoppat ur led men att den kanske hamnat lite snett eller så. Jag har en bakgrund där jag med en trasig axel inte blev trodd utan en operation som skulle gjorts omedelbart blev av efter 11 månader. Så jag är fel patient att säga ”allt är säker bra” till när de vet lika lite som jag. Efter en röntgen ser vi iaf att inget hänt, så skönt. Men det här var så onödigt. Jag har bl.a bävat för operationen pga en jobbig rehab efter min axeloperation och tål inte så mycket motgångar just nu. Syster J säger och gör en hel del mindre trevliga saker också, men jag berättar inte om dem. Jag hoppas hon bara hade en dålig dag och inte är så här alltid.

Facebook gruppen Höftledsopererade

Till sist vill jag tipsa om facebookgruppen Höftledsopererade. Här kan du läsa om hur medlemmarna i gruppen upplever sina operationer och tiden före och efter op. Vi peppar varandra massor… Men kom också ihåg att i gruppen finns människor i olika åldrar och med olika bakgrund och förutsättningar. Mitt tips är att utgå från dig själv och just dina förutsättningar och inte jämföra så mycket med andra.

Efter operation – rehab DEL 3

Missa INTE del 3 där du får följa min tid efter operationen, vecka för vecka i 4,5 månader!

Kram Lena